Jag kommer ihåg när jag var en sisådär 13 år och var sådär hopplöst förälskad i en kille som jag aldrig hade träffat. Men jag var ändå jättekär och var säker på att han var den finaste som fanns i hela världen.
Eftersom han var ett helt år äldre än mig, visste han bättre än mig att vi inte kunde vara tillsammans eftersom vi aldrig hade träffats, och heller aldrig skulle.
Och jag blev inte ledsen, men jag ville så gärna gråta. För det gör man när man gör slut. man gråter så mycket att man inte kan andas.
Så jag bestämde mig för att gråta. Jag låste in mig på badrummet och satte mig på toaletten och ville gråta. Men det kom inget.
fan. jag ljög.
Jag grinade så förbannat mycket när han sa att vi inte kunde vara tillsammans.
Jag låste in mig på toaletten och grät jättemycket. Han var killen jag var kär i.
Men det gick över på fem minuter. då kändes allt så mycket lättare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar