Det var fortfarande rätt ljust ute. Du hade din finaste skjorta och jag min klänning.
Det var för blött för att sitta på gräset, men du hade tagit med en filt.
Du berättade att man alltid måste ha framförhållning.
Jag visste knappt vad det betydde. Jag visste bara att jag inte var en person med framförhållning. Det fick du stå för.
Det blev mörkare med tiden och hårstråna på dina armar reste sig och vi gick in.
Din lägenhet luktade som den brukar. Lite vindigt, lite rökigt och lite du.
Jag placerade mig på din soffa och du satte dig bredvid mig och bet dig i läppen.
Du visste att jag tyckte det var fint. Jag lutade mig fram och luktade dig på nacken och drog lite i ditt nackhår. Min finaste kroppsdel på pojkar.
Jag fick alltid svårt att andas och fick skumgodisar i min mage i närheten av dig.
Du är ingen kille man blir kär i. Jag får för i helvete inte bli kär i dig.
Jag blev vimmelkantig och du bjöd på kaffe.
En hel dagbok lyckades jag fylla med dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar