and you left in the discoteq you dance

Vi kunde fastna i varandra. Låta tisdagsmorgonen bli en annan morgon.
Vi kunde fördriva tiden med att dricka kaffe, hoppa jämfota eller kyssas i en säng.
Du ville aldrig hålla mig i handen, men vi brukade ramla över dansgolv tillsammans.
Men när den kvällen hade tagit slut la du dig i sängen och vände dig bort från mitt håll.
Jag klamrade mig alltid fast runt dig och höll dig det hårdaste jag kunde. Jag kunde vakna mitt i natten och bara gråta för jag älskade dig så jävla mycket. När du sov.
Jag ville bara att han skulle vakna och hålla om mig och säga att jag var hans för alltid. Det fanns bara jag. Jag jag jag. Han skulle andas i nacken och säga" fan, förlåt. Du är det finaste jag vet".
Jag ville det. Jag orkar inte känna igen mig i sorgliga texter och läsa böcker om konstgjord kärlek.
När jag vaknar upp en natt och lakanen doftar honom. Så kollar man ut genom fönstret och ser honom hoppa jämfota över en trafikerad väg med någon annans hand i sin.
Slänger en tallrik i golvet och vet att ingen kommer lägga sina händer runt mig mer.