we started off on the wrong foot

det hade blivit kallt. deras händer och ben var frusna. alkoholen hade slutat verka och de skulle gå hem. Men något kom i mellan. det var han, som hon så många gånger hade tittat på. hon såg honom på avstånd och sedan var han mitt framför henne och säger att hon är fin. hon förstod att det inte skulle bli lätt, men lite, bara ibland.
hur skulle han någonsin kunna förstå sig på henne? när hon inte förstår sig själv.
men allt hon sagt till honom står fast. hans fingrar i hennes hår, hans kyssar över hennes kropp och hans lukt som fastnade på hennes kläder.
de kunde ligga och försöka se varandras ansikten i mörkret och fumla med händer och nosa fram varandras läppar.
hon skulle följa med honom hem en natt. hon gick fram över dansgolvet med ostadiga ben och skulle rycka tag i honom. och där står han. han den fina, med sina armar runt en annans midja och sin tunga i en annans mun.
hennes hjärta slutade slå för en stund. hon blir frustrerad, men finns inget hon kan göra. han och hon är inget dom.
de säger " ditt hjärta måste gå sönder ibland" hur ska hennes hjärta kunna gå sönder när det inte har varit helt på flera år?